Partners:

Våra samarbetspartners!

Klicka på loggan för att komma till vår partnersida.

Vill Ni också vara med och stötta vårt projekt klicka här.

 

,

Brand ombord

Följande loggboksinlägg las inte in med flit när det hände utan har kommit in senare. Vi var chockade o ville inte då fokusera på ledsamheter. Tillslut så insåg vi att vi kunde dela med oss av våra erfarenheter och skrev en artikel som publicerades i Oceanseglaren 2/2014

Tillbaks till startsida loggböcker  

Vi låg för ankar utanför den vackra lilla staden Muros i mitten av augusti 2013. Vi hade haft en trevlig fredag kväll i land som för ovanlighetens skull spenderats på restaurang. Suttit på fördäck till långt in på natten och tittat på ljusen från land och samstämmigt tyckt att nu, nu är allt perfekt.

På morgonen därefter kliver Hasse upp och konstaterar att batterierna har kommit ner till cirka 70 procent. Dags att ladda lite. Dieselgeneratorn startas, laddningen går igång bra och kaffebryggaren skall precis sättas på. Då går 230V - strömmen plötsligt!  Konstigt?! Ropar till Agneta – vad gjorde du nu? Får ett självklart svar att hon INTE gjort något, hon ligger fortfarande kvar i bingen. Hasse öppnar luckan till motorrummet och skall kolla om säkringarna gått på laddaren/invertern och känner då en diffus rökdoft och ser lite dimma i luften. Stänger luckan, slår av dieselgeneratorn, kopplar raskt av en batterikabel på förbrukningsbatteriet, rusar tillbaka och öppnar till motorrummet. Då var det helt rökfyllt och det hördes ett knastrande ljud från vår laddare/inverter.

DSC_0182-3.JPG

Mysigt på fördäck innan branden

Branden var ett faktum! Skräcken tar tag i oss. Vad skall vi göra? Det brinner! Vi ligger för ankar! Hjälp – hur?

Nu gällde det att själva lösa detta. Ingen fanns i närheten som kunde hjälpa oss. Agneta, som är ambulanssköterska till yrket och vet hur farlig brandrök är, fick raskt fram en andningsmask (för kemikalier, som man har vid plastning och dylikt). Hasse fick på sig denna och kröp in i vårt stora motorrum. Sikten var obefintlig, han såg inte ens handen framför sig. Framme vid brandkällan så släckte han med en kolsyresläckare. Det var svårt att komma åt branden för det brann inne i laddaren/invertern.  Totalt fick vi släcka tre gånger innan branden var under kontroll

Andningsskyddet gjorde sitt, men det viktigaste var att hålla andan för att inte dra ner den giftiga röken och den stickande kolsyran.

Vad gör vi nu?

Till slut satte vi oss på fördäck och försökte samla oss. LAYA var totalt utan el och hela båten var rökfylld.

Bredvid oss låg det flera andra båtar. Ur luckor och ventiler på LAYA strömmade det rök, men ingen observerade vårt problem. När vi hämtat oss lite och verkligen konstaterat att vi inget kunde göra just då, beslutade vi att åka in till land för att få lite frukost på ett café. Eftersom båten var helt öppen så åkte vi över till en engelsk båt för att be dem se efter LAYA, medan vi var i land. När de fick höra vad som hänt, så bokstavligt talat lyfte de oss ombord och gav oss kaffe och mackor. Fantastiska människor som tog hand om oss i en jobbig stund, när vi fortfarande var chockade.

På eftermiddagen tog vi kontakt med försäkringsbolaget. Vi ringde också till försäljaren som vi köpt laddaren/invertern av. Hon blev förskräckt när hon hörde vad som hänt och kontaktade tillverkaren, som beslutade att skicka en ny laddare/inverter omgående.

Så gick det ett par dagar då vi fick koppla om 12V- elen för att få fungerande system ombord igen. Tack och lov hade vi en reservladdare som vi kunde koppla in. 230V-elen fick vi också igång så att vi kunde leva ombord och laga mat igen. När vi undersökte laddaren/invertern upptäckte vi att en av säkringarna på 230V sidan hade löst ut, medan inga säkringar på 12V sidan hade löst ut. Ingen kortslutning av 12V kablar, de var helt intakta.

Vi begav oss därefter sakta söderut till Viana de Costello dit den nya laddaren kom. Det visade sig att de hade skickat en större laddare, med lite annorlunda konstruktion inuti (den gamla modellen fanns inte tillgänglig). Detta innebar att vi byggde om en stor del av kopplingarna och satte extra säkringar både in och ut ur laddaren. Vi använde aldrig försäkringsbolaget, dels så ersatte ju tillverkaren med en ny enhet och dels var skadorna runtom inte så farliga, tack vare att branden aldrig hann sprida sig.

Nu fungerar allt igen som det skall och chocken har lagt sig. Vi har också berättat för alla i vår familj om vad som hänt. Under lång tid så höll vi detta för oss själva och skrev inget ens på hemsidan. Vi ville inte fokusera på negativa saker. Det var nog med strul ändå, med motorproblem och dylikt så detta kändes att vi ville hålla för oss själva ett tag. Vi berättade det öga mot öga för familj och vänner som var på besök. Efter ett tag var alla informerade och då kändes det rätt att även gå ut med detta mer officiellt. Vi ville ju inte skrämma upp våra besökare, mycket enklare att förklara och visa på plats.

Nu är vi inte rädda längre men mycket mer säkerhetsmedvetna vad det gäller el och elbrand. Det var inget fel på vår installation och det känns ju skönt att veta. Vi har också kommit in i långseglarlivet.

Viktigt att tänka på

Sätt säkringar överallt både på 12V och 230V system, både in och ut ur en laddare/inverter. Om något går fel skall ju dessa lösa ut. Vi har dessutom säkrat upp med en extra större säkring direkt på dieselgeneratorn för säkerhets skull.

Brandsläckare är mycket viktigt. Självklart skall man ha pulversläckare på rätt storlek och i rätt antal. Men vi rekommenderar dessutom att skaffa en extra kolsyresläckare, som man kan ha som första alternativ som inget förstör. Om vi använt pulversläckare, som tränger in överallt, så hade vi säkert åkt på en motorrenovering av både huvudmaskin, hjälpkärra, dykkompressor och all annan teknik. Mycket dyrt och tidsödande. Försäkringsbolaget berättade om en mindre båt med bara en maskin, som fick renoveras för över 250 000 kronor efter pulverskador.

DSC_0207_redigerad-1.jpg

Laddaren / Invertern efter branden

Kolsyresläckare är dock lite farliga för det tränger undan syre och det är viktigt att veta hur de skall användas. Vi kunde heller aldrig tro att det kunde bli denna rökutveckling. Vår brand var ju förhållandevis liten men oh!!  Vad dramatiskt det var. Vill inte ens tänka om hur det hade varit ute till havs i tufft väder.

Bra att tänka på; gå igenom en handlingsplan INNAN något inträffat. Vem gör vad och så vidare.

DSC_0204-2.JPGNärbild

Tillbaks till loggbok Galicien

All text & bild © Hans & Agneta Palmberg, Future Winds. Kontakt